The blogg is back

Efter en längre tids uppehåll är bloggen Manodemokrati nu igång igen.

Mycket har förändrats sen sist. Manodemokrati har gått från att vara topp 10 bland Sveriges mest besökta politiska bloggar till att förmodligen ligga i skalans motsatta ände, Jan Guillou har visat sig vara sovjetiskt spion och USA har fått sin första afroamerikanska president. Fantastiskt.

Välkommen tillbaka!!

// I väntan på kommande samlingsregering och enpartistat.

Ensamkommande flyktingbarn

Det är onekligen svårt att undgå vissa skillnader mellan nutidens och dåtidens ensamkommande flyktingbarn. De senare var, som synes, exempelvis inte papperslösa.

Vellinge kommun gillar dock av någon outgrundlig anledning, inte barn från andra länder. Åtminstone inte om de befinner sig på plats i Vellinge.

Eller kanske är det hela bara ett missförstånd? Verksamheten måste förstås vara förenlig med detaljplanen osv.

Nej, frågan är naturligtvis retorisk. Istället kan funderas på hur lång näsa Pinocchio haft som kommunalpolitiker i Vellinge och hur länge någon kan framstå som en uppenbar hycklare i media, innan denne kreverar under situationens pinsamhet? Förmodligen njuter hela Sverige av att snyltarna äntligen får höja sin kommunalskatt.

Säkerhetsfrågan ska nog ändå inte underskattas. Brandfaran verkar vara ovanligt överhängande i Vellinge. Det kanske blir så när politikerna smidigt underblåser hotbilden.

Polisen borde förövrigt genast sätta bevakning på huset, innan de osolidariska men brandriskmedvetna småborgarna, får för sig att göra en Brutus & co på det fina huset.

Nej, inför obligatoriska ålderstester för ensamkommande flyktingbarn som inte uppenbart är under 18 år, sedan så är det bara för Vellinge att tacka och ta emot som en duktig flicka.

Nu får hursomhelst Vellinge äntligen behålla både kaka och russin. Grattis!!

Hög sannolikhet för fällande dom?

Vid en första anblick kan det senaste tilltaget för att komma till rätta med den illegala fildelningen verka märkligt. Häleri känns spontant som ljusskygga individer i lagerlokaler och hamnar som köper stulna smycken, som på TV. I själva verket är det inte alls särskilt otroligt att detta åtal lyckas. (Den intresserade kan själv konsultera brottsbalken, kapitel 9 )

Förutsatt att originalkopian faktiskt stulits, och att man ser den digitala informationen som samma egendom, torde det första kravet på att det skall röra sig om egendom från ett brottsligt förvärv vara uppfyllt. Nästa steg blir då att ta ställning till om exempelvis Pirate Bay gjort otillbörlig vinning på detta. Och det är klart att på något sätt är en liten del av annonsintäkterna hänförliga till att just denna stulna kopia gjordes tillgänglig där. Att bevisa detta är dock troligen inte det lättaste.

Inte heller verkar det helt enkelt att hävda att personerna bakom Pirate Bay tagit befattning med själva egendomen. Däremot kan möjligen framgång nås med ett åtal gällande penninghäleri.  Det får anses ganska rimligt att säga att de som drivit Pirate Bay främjat möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från ett brottsligt förvärv. Enligt Manodemokratis mening hänger det hela på hur egendomsfrågan bedöms i fallet. Är en digital kopia av en film samma egendom som filmrullen? Att hävda att filmrullen är den egentliga egendomen verkar faktiskt väl teknikfixerat, och sannolikheten för en fällande dom för någon typ av häleri är därför inte särskilt låg.

Strippor bättre poliser?

Det är inte konstigt att polisen har svårt att upprätthålla lag och ordning i landet. Nio blivandepiketpoliser tyckte det var smart att näcka och posera med en kpist. Där kan man verkligen tala om köttskallar, det måste ju varit helt uppenbart vad som skulle hända.

Det som hände är dock minst lika korkat. Att varna och, temporärt, omplacera någon på grund av detta är bara löjligt. Att vara polis är ett stressigt yrke. Att vara, eller som här bli, piketpolis troligen ännu stressigare. Det är svårt att förstå vem som far illa av ett sånt här tilltag. Att poliser har både könsorgan och tjänstevapen kommer knappast som en överraskning för allmänheten. Nej, snarare är det alla försök till mjukisvärderingar och den allmäna flathet mot brottslingar som undergräver polisens förtroende.

Därför vill Manodemokrati fråga, är det inte bättre med poliser som vågar visa sig nakna på bild, än sådana som inte ens vågar ta i brottslingar för att de kan bli provocerade?

Barn är inte miljöbilar

Krist(?)demokraterna har precis lanserat ett nytt bidrag i tävlingen om vem som kan spendera statens pengar snabbast. Den svenska staten är inte bra på mycket, utom möjligen att slösa pengar och ta in skatt, men är det någonting den verkligen är dålig på så är det incitament. Detta är bara ytterligare ett bevis i raden.

Det finns två tänkbara familjer som skaffar barn som en följd av detta förslag. Den första tänker inte längre än de tiotusen kalla, och är därför kortsiktig, ointelligent och riskerar att få barn som brås på sina föräldrar. Denna familj bör inte föröka sig. Den andra familjen är den som faktiskt behöver tiotusen kronor för att ha råd med ett barn. Detta innebär att man helt kommer sakna buffertar, troligen även att den ekonomiska situationen beror på bristande planeringsförmåga. Denna familj bör inte heller skaffa barn.

Sammanfattningsvis är det med andra ord bara samhällets mindre bemedlade, monetärt och intellektuellt, som kommer inspireras av bonusen i fråga. Och det sista det svenska samhället behöver är att bidragsberoende slödder ynglar av sig i ännu högre takt än nu. För den som skaffar barn av ett så värdelöst skäl som detta förtjänar att kallas för just slödder.

APA nu lika smart som AFA

Santino, en schimpans på Furuvik Zoo har visat sig sällsynt begåvad.

Apans skötare har nämligen upptäckt att Santino har planerat hundratals stenkastningsattacker. Stenarna har Santino fått tag i genom att slå loss betongbitar från sin inhägnad. Fascinerande nog har apan samlat ihop stenar i lugn och ro, för att långt senare gå lös på besökare när han befunnit sig i ett aggressivt tillstånd. Målet tycks ha varit att visa vem som bestämmer. Schimpansen har därmed visat sig mer lik människan än forskare tidigare har trott. Eller åtminstone mer lik vissa individer inom den mer våldsbenägna delen av vänsterrörelsen.

Den begåvade schimpansen har dock ännu inte uttalat sig om huruvida han avser att delta i kommande solidaritetsfester. Möjligen ställer han sig frågande till hur stenkastningen kan hjälpa Palestinas folk.

Alla svenskar är inte nazister

Den tragikomiska travesti som ”tennisfrågan” har utvecklats till nådde idag nya höjder. Förvisso var beslutet att spela matchen publikfritt dåligt, vilket utförligt har kommenterats i tidigare inlägg. Förvisso kan man med rätta anklaga Reepalu för att underblåsa antisemitiska åsikter. Men någon måtta får det ändå vara.

Idag skriver två representanter för Simon Wiesenthalcentret i Jerusalem Post om Sveriges växande antisemitism. Förutom att artikeln är groteskt överdriven, man jämför till exempel svenska statens politik med NSDAP:s, är den ett väldigt tydligt exempel på den medvetna sammanblandningen av kritik mot Israel och kritik av Judenheten. För vad har egentligen vandalism av synagogor och Gazarelaterade slagord på den Israeliska ambassaden att göra med varandra? Vad är sambandet mellan Carl Bildts uttalanden om Israel och muslimska och nazistiska attacker mot judar? Varför är en förvirrad sosse, en kommunal nämnd, ett gäng antidemokratiska överklassyngel och hatiska araber representativa för något annat än sin egen förvirrade idioti? Varför ska staten Sverige och den majoritet av befolkningen som faktiskt inte tar aktiv ställning i frågan stå till svars för dessa?

Det är helt uppenbart att författarna, likt många andra, försöker blanda bort korten. I deras ögon är all kritik mot Israel kritik mot judenheten som helhet, vilket i förlängningen gör den likställd med den ack så onda antisemitismen. De bägge hänvisar även till ospecificerade undersökningar enligt vilka svenska ungdomar i hög utsträckning tvivlar på förintelsen och uppvisat antisemitiska attityder. Förutom att sanningshalten i dessa undersökningar kan betvivlas är det svårt att se hur tvivel på förintelsen skulle utgöra antisemitism. Som bekant är definitionen av antisemitism ytterst vid, rena faktapåståenden omfattas numera, vilket gör det hela ännu mindre relevant.

Slutligen kallar även författarna Sverige för en apartheidstat. I samma andetag kritiserar de ett uttalande av Ingalill Bjartén, i vilket hon kallar Israel för samma sak, som ett överdrivet svartmålande av Israel. Vid en objektiv jämförelse mellan Sverige och Israel tror Manodemokrati dock att få människor skulle skulle finna att murens och hok hashvuts Israel står sig bättre än Sverige… Apropå detta kanske man från judiskt håll bör samordna sina smutskastningskampanjer, förra veckan var det ju Norge som var Europas mest antisemitiska land.

I det stora hela rör det sig om ett klumpigt försök att blanda ihop helt legitima företeelser, som kritik av stater och uttalanden av vissa åsikter, med förkastliga och antisemitiska angrepp, som attackerna mot judiska kyrkogårdar och synagogor. Syftet kan inte antas vara något annat än att tysta all ickejudisk diskussion om vad än judarna företar sig. Det får väl sägas vara ett utslag av lika delar hybris och chutzpa, men bör oavsett allt annat inte påverka någons handlande. Låt den som skräms till tystnad vara tyst, för genomskådar man inte detta billiga trick så hade man troligen inte mycket att säga från början…

Fiasko av Malmös röda brigader

Fredlig protest?

När till och med Malmös palestinska befolkning, förslappad av västerländsk dekadens som de är, inte vill ha hjälp i sina demonstrationer mot Israel är vad alla tänkande människor länge har vetat, helt uppenbart. Extremvänstern, om det nu finns någon annan, kan inte agera fredligt. Det är även fullständigt uppenbart varför det ligger till på så sätt. Eftersom AFA nästan uteslutande består av folk (i brist på bättre ord) som ”engagerat” sig för att slåss så finns inget intresse för fredliga aktioner. De dagar då man inte orkar slåss stannar man helt enkelt hemma. En fredlig AFA-demonstration är i praktiken en oxymoron.

Den samlade vänstern har redan i förväg dragit igång med de patetiska och lögnaktiga ursäkterna. I bloggosfären började man redan igår fira att det gått fredligt till. Mycket riktigt berodde detta på att det regnade och att den samlade röda brigaderna stannade hemma i villan och drack varm choklad. Per Gahrton drog däremot till med en helgardering. Enligt honom skulle dagens förväntade, enligt Gahrton eventuella, våldsamheterna bero på provokationer från polisen alternativt ”säkerhetstjänster”. Det är osäkert vad som menas med det senare, men antingen avses SÄPO/MUST, vilket vore helt befängt. Eller så Gahrtons paranoida hjärna inbillat sig att Mossad ämnat närvara i Malmö. Detta är naturligtvis totalt fritt ihopfantiserat av den notoriske rattfylleristen Gahrton.

Nej, det handlar inte om någon provokation. Förutom den ovan nämnda förstörelsen för den uttråkade bourgeoisien, berättar AFA själva vad det handlar om. ”Inget spelrum för Israel – det är vi som bestämmer!” – säger man. Och visst är det AFA som bestämde idag i Malmö, som genomförde en styrkedemonstration. Förvisso verkar polisen ha agerat någorlunda resolut och omhändertagit de värsta förbrytarna. Dock innebar AFAs blotta närvaro att inga demonstrationer för Israel, var möjliga, om de inte var villiga att få gatstenar i huvudet.

Detta passar naturligtvis de styrande i Malmö, som ju inte hymlat med sin antiisraeliska agenda. Vem vill inte ha sina egna stormtrupper, sitt eget SA till och med? Dessutom på armlängds avstånd och med total möjlighet att förneka verkligheten med hänvisning till demonstrationsfriheten. Är det någon som tror att polisen skulle agera likadant om det fanns grupper som regelbundet genomförde våldsamma upplopp men inte delade kommunens överordnade vänstervärderingar? Att Reepalu inte skulle tvinga fram ett betydligt hårdare agerande då? Det tror i vart fall inte Manodemokrati.

En trevlig weekend i hatets förtecken

För den som vill uppleva en trevlig helg i hatets förtecken finns nu möjlighet att på plats i Malmö, uppleva en äkta antisemitisk folkfest.

Redan innan den omtalade demonstrationen börjar, ges tillfälle att lyssna på den dömde rattfylleristen Per Garthon, mannen som inte ansåg att det fanns brist på frihet i det kommunistiska Tjeckoslovakien och som i Radio Islam spekulerat kring sionistiska konspirationer bakom mordet på Olof Palme.

Men inte nog med det, publiken får även höra Dror Feiler, konstnär i samma genre som Anna Odell och ledamot i redaktionsrådet för New Colombia News Agency, en ”nyhetsbyrå” som agerar språkrör för den terrorstämplade gerillagruppen FARC.

Därefter börjar själva demonstrationen med deltagande av grupper från inte bara en, utan flera olika extremistorganisationer. Tag chansen att demonstrera sida vid sida med kommunister och nynazister, på en och samma gång. Inte ens i 1920-talets Berlin var något liknande möjligt. Kanske ges även tillfälle att kasta sten på judiskägda butiker och se fina kristallregn med nostalgisk pogromkänsla.

Det bäst av allt är att allting är gratis. Det enda som krävs av dig som besökare är att du helt släpper alla dina demokratiska värderingar, historiekunskaper, sunda förnuft och stämmer in i antisemitiska ramsor.

Välkommen till Malmö på lördag och skäm ut dig själv och Sverige.

För såväl det palestinska som det judiska folkens skull önskar Manodemokrati dock att demonstrationerna, mot all förmodan, går lugnt till och motbevisar kritikernas farhågor.

Varenda sten kastad mot polisen är ett hinder på vägen mot en fredlig lösning av konflikten i Palestina.

Aktiv dödshjälp?

En läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus har blivit häktad på sannolika skäl misstänkt för dråp, efter att en 3 månader gammal flicka avlidit på sjukhuset. En mycket tragisk historia från början till slut.

Bakgrunden till händelserna är är att barnet föddes mer än tre månader för tidigt med svår syrebrist. Efter en felaktig droppbehandling konstaterades en dubbelsidig hjärnblödning i flickans hjärna. Den 19 september 2008 gjordes en magnetröntgen som visade på allvarliga hjärnskador. Dagen därefter avled sedan flickan.

Den nu häktade läkaren är misstänkt för att ha gett flickan en för hög dos av det narkotikaklassade preparatet tiopental och morfin. Sannolikt har det då skett efter att det bekräftats att barnet hade allvarliga hjärnskador. Barmhärtighet tycks i sådan fall vara det uppenbara motivet, förutsatt att hon skulle vara skyldig.

Att det då kan bli en fällande dom är inte osannolikt. Barmhärtighet utesluter inte brottsligt ansvar. Om det kan visas att läkaren medvetet avslutat barnets liv är därför dråp juridisk sett, en rimlig brottsrubricering.

Däremot kan man fråga sig hur rimligt det överhuvudtaget är, att läkare ska kunna åläggas ansvar för den här typen av händelser. Även om aktiv dödshjälp inte är tillåtet i Sverige, råder det nog ingen tvekan om att det förekommer på landets sjukhus. Just av den anledningen att det faktiskt finns ett behov. T.ex. den palliativa vården lär sannolikt aldrig nå upp till en sådan nivå att barmhärtighet slutar vara ett motiv för läkaren. En annan fråga är vilken nivå av livskvalitet som kan förväntas för att det ska vara motiverat att hålla en människa vid liv? Sådana här fall är sannolikt inte ovanliga, det är nog bara så att de vanligtvis inte anmäls.

Nu är hursomhelst både läkarens liv och karriär förstörda, och om det faktiskt skulle visa sig att det fanns ett rimligt barmhärtighetsmotiv och att kvinnan inte är oskyldig, kan man fråga sig hur lämpligt det är. Skulle läkare inte våga avbryta vård, kan det leda till oerhört mycket onödigt mänskligt lidande.

De svenska läkarna tycks åtminstone ha slutit upp till stöd för överläkaren:

”– I princip hela Läkarsverige hör av sig och vill stötta henne. Jag har berättat det för henne och det är så klart skönt att höra att det finns människor som bryr sig och står bakom henne, säger advokat Björn Hurtig.

Den kvinnliga läkaren har ett fläckfritt register och har under sin karriär aldrig anmälts för några felbehandlingar.”